Joanna läser

Ett brev från mig till mig

Jag har slutat färga håret för att se
om jag har några grå hårstrå
Jag har slutat att grubbla över tiden som varit
Därför är jag en helt annan människa idag
Lite äldre, lite klokare
Kanske lite förnuftigare
Vem vet?
Min ryggsäck är full av erfarenheter från tre länder,
främmande kulturer och från kärlek
Jag är tacksam att kunna uppleva allt detta
Jag är tacksam över dessa erfarenheter,
trots att det ibland varit svårt


Jag älskar dig Hasslö

Älskade var är du någonstans
Kan du höra min röst i den mörka natten
Jag älskar dig
Jag behöver dig
Mitt liv utan dig är så meningslöst
Mitt liv utan dig är som himlen utan stjärnor
Mitt liv utan dig är som sjön utan vatten
Hur många gånger ska jorden snurra runt solen,
så att du förstår vad kärlek är
Hur många mörka nätter ska jag ropa ditt namn i ensamheten,
så att du förstår att jag älskar dig


Den rätta vägen tillbaka

Hemlängtan är så stor, nästan för stor för mitt hjärta
Tankarna vandrar i labyrinten, utan att hitta den rätta vägen
På bordet ligger gamla bilder från förr
Tiden från kärlek och trygghet
Tiden från frihet
Hur många år måste jag uthärda
Hur många tårar måste ännu flöda,
för att kunna hitta den rätta vägen tillbaka


Utan vårt

Du och den mörka natten omfamnar mig med trygghet
Jag känner din andedräkt
Du sover så lugnt och fridfullt
I livets mörka brunn har vattnet tagit slut
På botten ligger besvikelser, men också nya erfarenheter
Nu har den torkat sakta men säkert
Utan att du märkt det
Du ville inte se sanningen
Du fanns inte här när jag som mest behövde dig


Sista resan med enkel biljett

När dagarna tystnar och den sista resan väntar utanför dörren,
ser jag mina inre bilder från förgångna tider
Från min barndom
Från glädjen och sången Långsamt slocknar alla ljusen
Lugnet sveper min kropp
Jag känner mig oändligt lycklig
Lätt som en fågelfjäder svävande
mot himlen med sommarvinden


Abschied vom Herbst

Die Vogelbeerbäume an der Hasslöbrücke
glänzen mit roten Korallen zum Abschied des Herbstes.

Die letzten Sonnenblumen neigen den Kopf
sinnend in Gedanken vertieft.

Der Wind von der Ostsee verhext mit verzauberter Flöte.
Der erste Bodenfrost mit Silber die Erde bedeckt.

Nicht so weit weg ist Karlskrona in Nebel gehüllt.
Nicht so weit weg ist meine große Liebe
zu einem kleinen Platz.


Maiglöckchen

Überall blühen Maiglöckchen,
überall auf den Hügeln,
überall in dem Wald.
Wie tausende, millionen kostbare Perlen
glänzen wie in einem grünen Meer,
in dem Morgennebel.

Ich bin in Euphorie von diesen Düften,
von diesem Anblick.

Ich bin ganz in Maiglöckchen begraben.
So etwas ist nur möglich in Blekinge,
in schwedens Garten.

Jetzt kann ich nur träumen und Sehnsucht haben.


Flieder nach dem Regen

Schwere Fliedersträuche nach dem Mairegen
hängen wie wertvolle Amethyste
entlang des kleinen Wegs.

Ich bin so viele Male hier gegangen
zu dem kleinen Holzhäuschen,
zu meinem Freund.

Die „falun-rote“ Farbe,
die weißen Ränder erinnern mich an die Vergangenheit.

Es duftet nach frisch gebackenem Brot,
es duftet nach frisch geräuchertem Fisch.

Die kleine Insel Hasslö bleibt für immer
in meinem Sinn, in meinem Herzen.
Hier habe ich den Sinn des Lebens gefunden.
Hier sind meine Freunde, meine Kinder.